Jag hatar att bli föraktad. .
Folk som varken vet in eller ut, folk som tror dom vet allt om en..

Jag är stark, men ibland blir jag så jävla svag.. ibland orkar jag inte, inte ens med mig själv faktiskt..
Stunder man bara vill flyga iväg bland molnen, stunder man bara vill bryta ihop eller stänga alla ute..

Är dock fruktansvärt jävligt tacksam för min syster Jen som ALLTID finns vid min sida, oavsett hur stark, svag, ledsen, arg, förvirrad eller vadfansomhelst jag är.... det betyder så otroligt mycket att ha henne, den ända som lyssnar fullt ut. Jag älskar dig ?


Nu ska jag bara gå å krypa ner i min sköna säng å glo på film, kanske bryta ihop.. vad vet jag?